Ett nytt år och nya äventyr
Sitter för tillfället, eller inte riktigt just nu eftersom att jag skriver på bloggen, och skriver på boken... Det är ett nytt år och nya äventyr och upplevelser. Lovet har gett mig nya krafter och jag känner mig peppad att ännu en gång skriva. Före lovet fanns bara hopplöshet. Jag var less på människor och hur jag upplevde världen runt omkring mig. Jag ramlade inte in i gamla banor, utan det var nog mer vilka människor jag hade runt mig och all stress som påverkade mig.
Har tidigare tänkt att människor är intressanta varelser. Jag själv har lärt mig så otroligt mycket om mig själv det här året. Det finns saker jag är bra på och andra jag behöver bli bättre på men jag känner ingen ångest längre. Varje dag bygger jag på broarna som jag medvetet raserade för att bygga något stabilare än det jag hade. Samma mönster ser jag hos människorna omkring mig. Alla strävar efter något bättre eller tryggare. Alla vill vara glada, uppleva glädje och se världen med nya ögon. Ibland tror jag att felet ligger i ambitionen att vara en "högt uppstående varelse", en människa som står över världen och förstår allt. Vad jag menar är inte en maktgalen människa utan en människa som tror att den vet allt, förstått allt, upplevt allt. En sådan person har sett mycket, vet mycket men det viktigaste, att fortfarande ha fötterna på jorden, har de glömt. Dessa människor känner inte efter ett tag hur det känns när grundpelarna flyttar sig efter jordens egna rörelsemönster. De har uppnått förståelse i nuet som om ett ögonblick är dåtid. När de berättat vad de kommit fram till är det någon annan som tar facklan och springer vidare för att se till att flödet av ny information inte stannar och de som berättat känner sig förlorade och bortglömda i den eviga jakten efter ny information.
Det är inte fel med ny information, nya fakta, kunskap om vår värld säkerhetställer vår framtid och att vi ska kunna leva vidare. Men så som den används kan man inte rättfärda. Vi har glömt hur det är att stå med båda fötterna på jorden. Vi har glömt vad det betyder att ta vara på allt i naturen och ge tillbaka. Vi vill bara ta, bara få, bara ha, men de är inte många som ger tillbaka i samma mängd som de fått.
Jag vill ge tillbaka lite glädje... Kanske inte i den form som alla vill ha det, men jag hoppas någon i alla fall kan le litet grann åt det jag skriver i boken.
För i slutändan är det inte vad man fått utan det som man gett tillbaka som betyder något. Jag kan inte själv förändra världen oavsett hur mycket jag skulle vilja göra det. Men jag kan i alla fall lägga lite småsten på vågen så att balansen kanske ändras något.
Ha en bra dag vem du än är!
Kramar!
/Titti
