Det liksom pirrar i kroppen när...

... man inser att man just har kickat ass på en intervju. Intervjun som skulle hållas förra veckan blev inte av pga sjukdom och missförstånd men nu, serru, är den klar. Nu är det bara att se till att få allt nedskrivet. Den intervjuade var mammas bekant Eva och hon hade verkligen en massa saker som var bra till boken. Gav mig en tanke hur jag skulle få boken att bli senare. Hur jag skulle dela upp boken. Det ska vara kapitel inte bara "intervju nr 3" Evas kapitel ska heta "att vara positiv är ett val"... Kanske.

Jag är helt upprymd. Sen så har jag inte bara pirr i kroppen pga intervju utan även hur jag känner mig just nu. Jag känner mig så glad, så rätt igenom glad och det känns verkligen bra. Det klingar fint i klockan ;P

Nu ska jag ta och skriva ner nå saker i alla papper jag har från projektet och sen blir det en varm vetekudde (en avlång kudde varav innehållet består av vete som värms upp i mikron), en mysig film och sedan sova. Imorgon är fullt upp... och jag behöver inte ens fara till Luleå utan skolaktiviteterna är i Piteå!! <3 Sovmorgon som kallas duga? :D

Ha en trevlig dag, kväll, whatever ;) och så ses, hörs, osv. vi någon annan gång! Kram!

Detta med blogglägg... ;)

Snart är det dags för nya intervjuer. Det är minst en person som jag ska intervjua idag och vad tycker jag om det? Underbart.

Fullt upp med skola och projektskrivande. Känns som om jag borde ha valt något annat ibland men om jag får klart det här så kommer det bli jättebra! Samtidigt känns det också som om hela allt fallit litet grann ur perspektiv och jag ser inte liksom hur jag ska kunna klara av att göra allt klart till... tja.. några veckor...

Men det gäller att hålla humöret och tempot uppe när man börjar. Ett trappsteg i tagen, men nu är det dags att springa upp för dom där trappstegen... Men kan man springa i slow motion ibland? Kanske... (Det betyder inte att jag inte vill göra något. Jag vill bara ha mer tid att göra det på ett braigt sätt!)

Hur som helst. Annars går det bra och jag känner mig peppad. Önska mig lycka till och ha en bra dag!

Kram!


Ett nytt år och nya äventyr

Sitter för tillfället, eller inte riktigt just nu eftersom att jag skriver på bloggen, och skriver på boken... Det är ett nytt år och nya äventyr och upplevelser. Lovet har gett mig nya krafter och jag känner mig peppad att ännu en gång skriva. Före lovet fanns bara hopplöshet. Jag var less på människor och hur jag upplevde världen runt omkring mig. Jag ramlade inte in i gamla banor, utan det var nog mer vilka människor jag hade runt mig och all stress som påverkade mig.

Har tidigare tänkt att människor är intressanta varelser. Jag själv har lärt mig så otroligt mycket om mig själv det här året. Det finns saker jag är bra på och andra jag behöver bli bättre på men jag känner ingen ångest längre. Varje dag bygger jag på broarna som jag medvetet raserade för att bygga något stabilare än det jag hade. Samma mönster ser jag hos människorna omkring mig. Alla strävar efter något bättre eller tryggare. Alla vill vara glada, uppleva glädje och se världen med nya ögon. Ibland tror jag att felet ligger i ambitionen att vara en "högt uppstående varelse", en människa som står över världen och förstår allt. Vad jag menar är inte en maktgalen människa utan en människa som tror att den vet allt, förstått allt, upplevt allt. En sådan person har sett mycket, vet mycket men det viktigaste, att fortfarande ha fötterna på jorden, har de glömt. Dessa människor känner inte efter ett tag hur det känns när grundpelarna flyttar sig efter jordens egna rörelsemönster. De har uppnått förståelse i nuet som om ett ögonblick är dåtid. När de berättat vad de kommit fram till är det någon annan som tar facklan och springer vidare för att se till att flödet av ny information inte stannar och de som berättat känner sig förlorade och bortglömda i den eviga jakten efter ny information.

Det är inte fel med ny information, nya fakta, kunskap om vår värld säkerhetställer vår framtid och att vi ska kunna leva vidare. Men så som den används kan man inte rättfärda. Vi har glömt hur det är att stå med båda fötterna på jorden. Vi har glömt vad det betyder att ta vara på allt i naturen och ge tillbaka. Vi vill bara ta, bara få, bara ha, men de är inte många som ger tillbaka i samma mängd som de fått.

Jag vill ge tillbaka lite glädje... Kanske inte i den form som alla vill ha det, men jag hoppas någon i alla fall kan le litet grann åt det jag skriver i boken.

För i slutändan är det inte vad man fått utan det som man gett tillbaka som betyder något. Jag kan inte själv förändra världen oavsett hur mycket jag skulle vilja göra det. Men jag kan i alla fall lägga lite småsten på vågen så att balansen kanske ändras något.

Ha en bra dag vem du än är!
Kramar!
/Titti


Uppdatering

Nu är det seriöst dax att skämmas. Det är jätteviktigt att uppdatera vad man gör på sitt projektarbete. 

Så vad gör jag? Just nu? 

Absolut ingenting. Ingenting alls och det är ju inte bra. Jag borde, enligt schemat jag gjorde i början av året vara klar med intervjuerna... I alla fall nästan och det kan jag säga med all säkerhet att jag inte är.  Pinsamt... Det går så otroligt snabbt om man tappar tråden/eller snarare orken. Men, det är ju naturligt att det dalar och går upp och ner när man gör projekt, speciellt när man inte verkar göra någon framfart...

Men nu är det dags att ta tag i allt och något vettigt... Som att ringa till en ny människa att intervjua och se positivt på projektet som har positivitet och glädje som ledord. :)

Kram!

ps. Det snöar något så OTROLIGT mycket i Piteå och Luleå... ;]

Uppdatering !

Det är otroligt hur lätt man skyr internet det är en sak som är säkert i alla fall då det gäller mitt fall (eller snarare jag). Mycket har hänt sedan senaste inlägget. No kidding ;P Jag har gjort ett antal intervjuer och börjat ordentligt på  boken... (Även om ingen har sett något ännu). Inledningen är skriven, i alla fall det första utdraget på det och jag känner att det faktiskt går helt ok!

Vintern har kommit (och gått för tillfället) och mina vita tygskor räcker inte längre och jag har faktiskt kommit på mig själv att sitta och studera människor på ett helt annat sätt nuförtiden. Människor är nu minspel och röstläge som utgör en balans mellan en massa olika känslor. Att sitta och lyssna på ett samtal i bussen mellan två intet anande människor är faktiskt otroligt intressant och det får mig att verkligen känna att jag har rätt instinkt då det gäller människor.

Idag är det föresten tisdag och jag sitter på skolan och längtar till att jag får komma hem och sova. =)

Kramar från mig!

Intervjuer!!!

Idag hade jag en intervju med en äldre, jätteintressant kvinna. Det ska bli jätteintressant och lyssna på inspelningen och se vad som händer med intervjun. Hon var så intressant även om hon själv uppfattade sig som feg och fånig. Hon var helt underbar!

Jag känner verkligen att detta kommer bli bra... Det hänger på mig och hur jag värderar saker runt mig. Och projektet, i sig själv, är något som jag ser som en viktig sak för mig att göra. Viktigt för mig att jag när jag gör intervjuerna och kan se att människor verkligen kan se det positiva i sin omgivning.

Ps. upplägsstatistiken hos mig borde bli stämd. Haha, jag och Internet är inte riktigt bästa vänner men loggarna funkar bättre. ;]

Imorgon är min andra intervju. Önska mig lycka till =)


Handledarmöte och tankeverkstad...

Yeah! Nu har jag haft mitt första handledarmöte och även om jag fick fara tidigare hit eller snarare börja använda min hjärna tidigare då jag ändå kommer till skolan en timme före lektionerna börjar. Det är baksidan av att bo runt 7 mil från skolan ;P

Hur som helst så gick vi igenom en massa bra saker och jag fick några saker att tänka på... :D Jag känner mig jättepeppad att börja med intervjuerna. Det känns som något jag verkligen vill göra :]

Önska mig lycka till ;]

Att intervjua

Att göra intervjuerna lär bli intressant. Jag tror jag har hittat mitt första offer ;P Min farfar.

Jag hade inte tänkt att ta och interjuva någon av mina nära men jag träffar honom så sällan att det skulle vara en bra idé. Och sedan har han levt ett jätteintressant liv som jag knappt vet något av... Det enda minus i det som jag kan hitta är att han bara pratar finska och det betyder att jag måste översätta allt han säger senare för att någon annan än en finska.

Ps. jag ska ha Britta som handledare =)

1 oktober 2009

Idag börjar resan på riktigt, så har jag planerat mitt projektarbete. En dag i sänder fast med ett långsiktigt perspektiv. Vem jag ska intervjua har jag en relativt klar bild om nu. =] Så nu är det bara dags att börja fråga om inspelningsapparater och kameror. Hahah, vilken syn med tanke att jag redan har hur mycket som helst i mina väskor. Att trycka en kamera, en röstinspelare, en dator, skrivblock, massor med pennor, en iPod och diverse annat är ingen konst för dagens tjejer. Tro mig, deras väskor innehåller mer saker än du någonsin skulle gissa. Skulle jag tömma min väska idag på ett bord skulle det visa mer om mig som person än vad jag skulle vilja erkänna. Man skulle kunna hitta allt och lite till.

Hur som helst. På söndag ska jag ha intervjuat någon. Önska mig lycka till. =]

/Titti

Att blogga om ett projekt

Ibland undrar jag varför man bloggar. Lustigt sätt att skriva i sitt första inlägg på en blogg men here we go!

Den här bloggen är till för ett slutprojekt. En bok, flera historier. Allting ska vara positivt. =) Vi behöver mer saker som är positiva, därav kommer bloggens namn. howaboutpositive.blogg.se =) Jag kallas föresten Titti och går på NTI-gymnasiet i Luleå. Medieinrikting med text som profil. 

Jag är lite rädd, bara lite. Vad ska jag göra? Hur kommer det gå? Vem ska jag intervjua? Så många tankar och så mycket oro. Hur ska detta gå?

Men det är väll bara att ta ett djupt andetag och hoppas på det bästa =) I slutändan kommer jag förhoppningsvis att lyckas =)

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0